Jaha nu var festen över för i år.. Ganska skönt när livet återgår till det normala o man bara kan va igen. Lite trött på vin efter två kvällars festivalande så nu får det vara nog fram till resan ( ja förutom en kräftskiva) Typ en vit månad med en kvälls gott i glaset. Ja så får de bli!!
Igår var det lite förfest hos Ingela inna vi gick ner till alla tält. Det var gott om folk överallt o inte blev det minder i takt med att tiden gick. Till slut kunde man som vanligt inte hitta varanadra om man blivit av med någon, men så e de alltid. Köer till ölen, köer till toan, köer till maten... Ja överallt va de folk.
Träffade på massor av roliga människor, men när de började stänga ner då va de ganska skönt o få gå hem o sova.
Sova o sova, vaknade tidigt som jag alltid tycks göra nu för tiden... Många tankar som kretsar i huvudet, en del saker som hänt som snurrar rundor.
En mycket gammal kompis till mej ramlade framför tåget i fredes, han klarade livet men inte benet..<3 Så har jag iallafall hört, men ovissheten att inte få reda på hur han mår är hemsk. Hur op gick o hur illa allt är. :/ usch man får vara glad att det trots allt inte gick värre.
Tänker så på alla hans närmaste, hur det måste kännas för dom! Man vill ju vara ett stöd men inte tränga sej på heller...
Träffade igår även på en annan mycket gammal vän som blivit sjuk i MS, kände knappt igen honom och det kändes väldigt konstigt alltihop.
Tankar även till dej, o hoppas snart din medicin kan lära dej älska din kropp igen <3
Livet är fan tragiskt, vi får vara glada så änge vi är friska!!
Va rädda om er <3<3<3
Livet är inte enkelt och kan vara orättvist. Man tar illa vid sig när man ser hur ens gamla och nya kompisar får lida. Vi kan inte göra så mycket åt det mer än att sända några tankar till dom och stötta dom om dom vill. Var rädd om dig. Kram Anna-Carin
SvaraRadera