Fick gå hem från jobb häromkvällen med en blixtrande huvudvärk. På natten bröt förkylningen ut.. Jag nös hela onsdagen, oavbrutet nästan. Det tog på krafterna så jag sov nästan hela dagen och natten. Igår var bara huvudvärken kvar, något lindrigare dock. Och idag mår jag bra.
Nog den snabbaste förkylningen jag har varit med om.. Men skönt e ju de. Trött på att känna mej kass, jag som skröt så om att jag inte varit förkyld på mååånga år, går o blir det 2 ggr på 2 månader. Nu räcker de!
Tog ett svårt beslut i början av veckan :( Åkte till veterinären med lille Sölve, de hittade inget fysiskt fel på honom så vet trodde att allt detta med att bajsa överallt satt i huvudet och det var inget man kom åt... Så han fick tyvärr somna in... Känns så tungt i hjärtat att ta hans liv ifrån honom. Jag saknar honom nåt fruktansvärt och ångrar mej emellanåt, även om jag vet att man inte kan leva i detta. Trodde Skrutten skulle bli annorlunda eftersom de alltid var tillsammans de två. Men han verkar inte förstå eller är han så klok att han förstår..
Tomt är det här hemma iallafall. Ingen som springer benen av sej så fort man reser sig, i hopp om att få mat. Inget jamande när man ska kela.. Ingen som välter ner saker i fönstren. Ingen som kurar ihop sej på min hals o klappar en på kinden och somnar... Han var verkligen social denna älskade katt..

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar