Idag (eller igårkväll) tog jag det tunga beslutet att låta Selma få somna in.
Hon har haft svårt att gå ett par veckor, till o från. Sovit hela tiden nästan. Igårkväll ramlade hon nästan ner för trappan när vi skulle gå ut. Då bestämde jag mej....
Har varit inställd på det sen hon fick en propp för ett par veckor sen .. att nu snart är det dags...
Kändes därför helt ok i förmiddags att ringa veterinären... o vänta, kela o gosa till klockan slog 12 o det var dags att köra..
För första gången på nästan 12 år hoppade hon inte upp i bilen.. och väl inne så la hon sej inte ner o somnade bums som hon alltid gjort... Hon visste....
Inne hos veterinären gick allt jättebra. Vi kom i ni rummet som hade mysig svag belysning och ljus utplacerade.. En vit filt på golvet för Selmas sista sömn... Veterinären var underbar... Då bröt jag för första gången. Sen gick allt så fort och innan jag nästan hann reagera så hade hon somnat in med sin "valp" i famnen (första leksaken jag gav henne när hon kom till mej som 8 månader)
Det var vackert <3<3<3 men gjorde ont...
Kommer alltid att sakna min bästa vän, kommer aldrig att glömma...
Vila i frid Selma <3<3<3 så ses vi i ett annat liv ....
<3<3<3
<3
SvaraRadera